Review: Wagners våg

18.02.2024
Foto: Tilo Stengel
Foto: Tilo Stengel

Scenografipatrullen recenserar Göteborgsoperans uppsättning av Den flygande holländaren i regi av Alessandro Talevi. Uppsättningen marknadsförs med det kaxiga utropet Våga Wagner- och det kan behövas – det krävs mod att ta sig an en wagneriansk helaftonsföreställning utan paus. En magnifik satsning, visar det sig, inklusive en överväldigande jättevåg. I vanlig ordning fokuserar vi på scenografi och kostym, självfallet utan att vilja nedvärdera de andra, fint samspelande aktörerna och sceniska verkningsmedlen.

Dödsvågen

När ridån öppnar sig efter ouvertyren möts vi av en gigantisk svart våg som hotar den blanka oljeriggen i förgrunden. Vattenmassorna rör sig i lika skönt sugande som dödligt farliga rytmer. Vattnet är musik och sång - musiken och sången är vatten. Ur vattenmassorna öppnar sig en magnifik tidsportal som föder fram Holländaren och hans slemmigt spöklika följe. Döden tar sig in och blir närvarande i den ännu levande maskulint kodade värld där oljepengar och konsumtion symboliserar den kapitalism som suger musten ur miljön. 

Sedan möter vi hemmavärlden, en stereotypt kvinnokodad vulgärrosa spegling av de skinande kvadrater som strukturerade oljeriggen. Det hela är rysansvärt roligt och medryckande. I mitten finns Sentas grönskimrande ekorum, där hon drömmer om att genom kärlek och uppoffring frälsa Holländaren och världen från undergång. Men den så piffiga hemmavärlden är redan perforerad, och det är bara en tidsfråga innan tidsportalen och dess följe bryter in i rummet. 

En stunds hoppfullhet framträder efter love-at first-sight-ögonblicket när Senta och Holländaren blickar in i en utopisk framtid där havet är stilla och världen grönskande. Det är inte utan att associationen går till den postapokalyptiska filmen Waterworld (1995) som slutar med att den besinosande hjälten hamnar på en grön ö full av hästar. I Holländaren festar stereotyperna vilt inklusive tomteporrig dans på oljefat, innan Senta följer sin älskade in i undergångshavet. Det är en storstilad död i skönhet, med skummande vågor och våldsamt extatisk musik och sång. Den scenografiska händelsen gör onekligen rättvisa åt Lacans jouissance-begrepp, som lyfter fram den obevekliga kraften i föreningen av njutning och död. 

Barbiefiering och Wagner i kofta

Kostymdesigner Pascal Seibickes fantasifulla universum transporterar oss effektivt genom förställningen. Från sjömännens borta-sfär i klarblå overaller och vita gummistövlar på  oljeriggen glider vi över till den rosa hemma-sfären där kvinnorna i blonda peruker och rosa klänningar sjunger om vilka presenter de kan tänkas få när deras sjömän kommer hem. Hemma är en 60-talspastisch, ett rosa dockhus där barbieliknande kvinnor mekaniskt och drömskt utför sina hemma-sysslor klädda i bubbelgumsrosa och turkos. Enligt programbladet kom det kreativa teamet på kostymkonceptet innan Barbie-filmen drabbade världen sommaren 2023. Effekten av detta är att den rosa världen omedelbart skapar resonans i våra, och säkert i publikens, mångskiftande medvetanden. 

Det ironiskt stereotypa färgschemat bryts endast av Senta i grön volangklänning och stickad långkofta och hennes beundrare Erik, i vida cargobyxor och grön tröja. De gröna fladdrande plaggen ger en visuell koppling till något naturnära och främmande, antitesen till barbiekvinnornas opraktiska Jackie-klänningar, platåskor och stela peruker. Lika främmande framstår förstås Holländaren själv i svart med fransig jacka, sliten av åren till havs, och hans spökbesättning i oformligt helsvarta dräkter. Klafsande gummistövlar, trippande platåskor och inte minst rullskridskornas glidande rörelse över scenen skapar rytm och tempo. Seibickes kostymer ger narrativet form, färg och textur.

Astrid von Rosen, professor i konst- och bildvetenskap, Göteborgs universitet

Viveka Kjellmer, docent i konst- och bildvetenskap, Göteborgs universitet

Den flygande holländaren, opera av Richard Wagner. Libretto av tonsättaren. GöteborgsOperan, premiär 240217. 

Regi: Alessandro Talevi

Scenografi: David Hohmann

Kostymdesign: Pascal Seibicke

Ljusdesign: Marco Giusti

Mera här:

https://www.opera.se/forestallningar/sasong-2023-2024/den-flygande-hollandaren/