#2 Research collaboration: Rapport om Scenografiprojekt med Scenkonstmuseet

Scenkonstmuseets scenografiska arkiv är störst i Sverige, men ytterst lite forsknings bedrivs där och tillgängliggörandet av materialet är eftersatt. Den 18 april 2023 beviljade Riksarkivet 98.000 kr till samverkans- och forskningsprojektet Scenkonstmuseets scenografiska arkiv: Teori, pedagogik, museinytta. Nu publicerar vi följande projektrapport.

Hösten 2023 genomfördes studieresor till Helsingfors, Köpenhamn och London där projektledarna mötte ledande scenkonstforskare och curators. Med start hösten 2023 och avslut hösten 2024 genomfördes tre workshoppar på Scenkonstmuseet. Workshopparnas teman var "Aktuell arkivteori i relation till scenografi", "Scenografi som pedagogisk utmaning för förmedlande, insamling och förvärv" samt "Konkretisering av museets behov i relation till forskningen".

Deltagare: Projektet leddes av professor i konst- och bildvetenskap Astrid von Rosen, Göteborgs universitet, intendent Malin Karlsson, Scenkonstmuseet, Stockholm, och docent i konst- och bildvetenskap Viveka Kjellmer, Göteborgs universitet. I projektets workshoppar deltog personal och chefer vid Scenkonstmuseet, vilket gjorde att museets olika kompetenser var representerade i projektet.

Uppnådda mål:

Projektet har

-ökat den forskningsgrundade och praktiskt förankrade kunskapen om Scenkonstmuseets scenografiska arkiv.

-förenat ny spetsforskning om scenografi som arkivobjekt och scenisk händelse med museets behov av tillgängliggörande av befintliga samlingar och strategier för framtida insamlade.

-tagit fram en arkivteoretiskt förankrad modell för att forska om, tillgängliggöra och samla in det scenografiska kulturarvet. Modellen bygger på "omsorgsnätverk" som ett sätt att förena museets uppdrag och resurser med dels utövares önskemål, möjligheter och drivkrafter, dels forskningens behov och frågor.

-lagt grunden för forskningsansökningar om scenografi, som tvärvetenskapligt fält. Hösten 2024 påbörjas projekteringen av Scenografihistorier: Scenografikonsten i Sverige 1967 till idag.

-etablerat konkreta former för samverkan mellan universitetet och Scenkonstmuseet.

Utmaningar och möjligheter:

Efter studieresor och workshoppar konstaterar vi att scenografikonsten, och/eller någon av dess företrädare sällan väljs som primärt fokus i utställningar eller större forskningsprojekt. Vidare är det sällsynt att det finns en högutbildad/disputerad intendent med specifikt ansvar för scenografikonsten inom arkivinstitutioner och museer. Däremot är både scenkonstforskare och museipersonal, när de väl får kunskap om ny arkiv- och scenografiteori, öppna för att använda dessa som analysverktyg i sin verksamhet.

Det generellt svala intresset för att lyfta fram scenografikonsten i utställningar och forskning kontrasterar mot scenografins relativt tydliga närvaro i arkiv och samlingar. Utställningar med direkt fokus på scenografikonsten förväntas inte dra stor publik och därmed bidra till museernas utställningsinkomster. Vi noterar att en bieffekt av så kallade blockbuster-utställningar kan vara att de synliggör scenografi som konst- och designform. Ett exempel är David Bowie-utställningen på V&A. Här vill vi också nämna trenden med immersiva utställningar som de om Van Gogh och Monet, eller Vrak-museets omslutande gestaltning av havet.

Tvärvetenskaplig forskning, över traditionella ämnes- och disciplingränser, ser vi som en väsentlig väg för att lyfta fram scenografi ur samlingar och arkiv på nya sätt. Exempelvis är scenografihistoria också scenteknikhistoria, något som i liten utsträckning lyfts fram i tidigare studier av scenografifältet. 

Vi noterar att den senaste teoriutvecklingen inom natur- och psykologivetenskaper kan tillföra den mångsinnliga scenografiteorin väsentlig kunskap, som legitimerar undersökningar av fenomen som atmosfärer och affekter.

/Astrid von Rosen, för projektet