#4 Vem skriver om scenografi? Anna Ardelius skriver i programbladet om Fantasio på Läckö

Det här numret av Scenography Journal fokuserar på frågor om text och scenografi: Vem skriver om scenografi? Var kan texter om scenografi publiceras? Vad kan dettaa slags texter bidra med? Ett bra, kanske underutnyttjat forum är teatrarnas programblad, en publikationsform som i allt högre utsträckning, och på gott och ont, blivit digital. Visserligen är det bra att spara på papper, men jag kan inte komma från glädjen i att hålla ett tryckt och välgjort programblad i handen. 

När jag och följeslagaren satt och väntade på att Fantasio, årets sommaropera på Läckö slott (vi var där 18 juli) skulle börja, passade jag på att läsa scenografen och kostymdesignern Anna Ardelius programbladstext om sitt arbete med föreställningen. Det är sällan jag vill läsa i programbladet inför en föreställning, men nu hade jag behov av att fördriva tiden, innan det hela skulle börja. Omständigheterna var gynnsamma. Svalorna sjöng, himlen var blå, luften mjukt sommarvarm och damerna bredvid oss robust vänliga.  

Ardelius text är skriven på ett medryckande och tillgängligt sätt. Tänk personlig ton, genomsyrad av sakkunskap. Jag får inblick i hur scenografi-idén tar till vara borggårdens redan givna miljö. Genom att Ardelius tar upp utmaningen att skapa scenljus som kan samspela med skiftade kvällsljus och olika sorts väder blir jag påmind om hur det till synes självklara ljuset är en vital del av den scenografiska händelsen. Informationen om hur kostymdetaljer används för att stimulera åskådarna, som alla sitter relativt nära aktörerna fångade mig. När jag nu funderar över relationen mellan Ardelius text och min upplevelse av Fantasios scenografi och kostym blir det tydligt att hennes skrivna ord stannat kvar hos mig, som ett slags dilaogisk partner. Inte för att diktera en given förståelse - skriva på näsan - utan för att ge en yrkesförankrad ingång till den mångsinnliga scenografiska händelsen. 

Programbladets omslag pryds av en beskuren skiss till clownens kraftfullt röda huvudbonad, och Ardelius text åtföljs av kostymskisser, något som väcker nyfikenhet och skärper blicken på de färdiga kostymerna. 

Den sorts språkliggörande av scenografi- och kostymkompetens som Ardelius text exemplifierar är pedagogiskt viktig. Publik, recensenter, forskare - ja alla olika intressenter - har nytta och glädje av konstnärers och praktikers sätt att skildra sitt arbete. Deras texter berikar fältet och gör oss alla mera kompetenta. Upplevelsen, analysen och tolkningen av själva den scenografiska händelsen är däremot min egen. Jag har lust att skriva om detta, men det blir i så fall i ett separat inlägg. 

Ytterligare en sak som blivit tydlig i mötet med Fantasio är att det finns texter som till synes inte handlar om scenografi, men som ändå gör det, i högre utsträckning än som kanske erkänns. Ett exempel är Martin Nyströms recension av Fantasia (DN 12/7 2025 https://www.dn.se/kultur/briljant-och-forlosande-fantasio-pa-lacko-slott/ ). Läs och begrunda! 

Och så slutligen: ett programblad och dess texter kan framstå som färskvara; efter spelperioden är de inte längre aktuella. Men programbladen, i alla fall de tryckta och förhoppningsvis även de digitala (detta är en laddad fråga som jag hoppas kunna återkomma till framöver), arkiveras och utgör genom detta potentiellt värdefulla källor för framtida scenografiforskning. 

Sammanfattningsvis innebär det jag skisserat här ovan att det är viktigt att scenografer (och såklart andra kreativa yrkesutövare) tar plats i programbladen. Scenografen Anna Heymowska har sagt: "Vänta inte på att bli tillfrågad, utan föreslå att du kan skriva en text! (Samtal med mig under Scenkonstbiennalen 2025). 

Astrid von Rosen, professor i konst- och bildvetenskap, med inriktning på scenografi